jenshalsoresa.blogg.se

Linköping kl. 08:00

Snön har fallit hela natten, inte mycket, men tillräckligt för att den ska lägga sig på biltak och trottoarer. Om jag hade bott på landet nu, som jag gjorde för tjugo år sedan, skulle synen ha varit aningen mer intagande. Eller, ganska mycket vackrare faktiskt.
Jag minns att jag från frukostbordet hade en enastående vy över ängar och åkermark, bort mot en närbelägen tät skog. Om somrarna var träd och buskage grönlummiga och åkrarna färggranna av vallmo, blåklint och raps. På vintern gnistrade frosten likt tusende diamanter och snön låg ibland så djup och vit att vilket julkort som helst av Jenny Nyström hade blivit avundsjukt. Och alltid var det fullt av djur. Man kunde se rådjur, älgar, rävar, grävlingar, rovfåglar, ugglor, ja, you name it!
Nu ser jag bara fasader, trottoarer och bilar… och stressade, förvirrade människor.

Det känns mer naturligt nu med avsaknaden på kärlek, nu när jag lever ensam.
Men, Gudarna ska veta att det inte är lätt alla gånger att vara ensam. Den som lever ihop med en partner och/eller har barn kan inte föreställa sig känslan av den förlamande ensamhet som hemsöker en ibland. Om julnätterna, under födelsedagar och när man ligger sjuk i sin säng… som jag gör idag.

Ibland kan jag bli lite trött faktiskt, på de unga vackra som har hela livet framför sig, när de ber mig att gaska upp mig!? Sure bacon! Kom igen när ni sitter gamla, förvärkta och ensamma på en bänk och matar duvorna. Då kan ni be mig att gaska upp mig. Eller rättare sagt… då får ni nog gräva upp mig om ni vill bjuda på meningslösa fraser.
Eller på de som har barn eller en andra hälft, när de säger att de förstår. DET gör de inte. De kan inte föreställa sig känslan av misslyckande när man som medelåldersman inte har någon egen familj. Särskilt inte när just det har varit mitt enda livsmål.
Ensamheten och känslan av nederlag har jag fajtats mot i många långa år nu och den har från och till varit nära att ta livet av mig. But, here I am, still walking… och jag har lättare att hantera det där idag.
Det gäller att sysselsätta sig, att se till att man hela tiden har något att göra, som att jobba, träna, umgås med vänner. Du får helt enkelt inte bli helt sysslolös och ensam med dina tankar under en längre tid. Då är det lätt att ”tappa det”. Det är inte heller bra för psyket att ligga sjuk som jag gör nu.

Okej, jag är inte lycklig, men jag trivs. Jag är till freds med min lägenhet här på Repslagaregatan i city, med mitt jobb på Lillgårdsskolan och med mina vänner. Familjelyckan får jag se till att fixa i nästa liv. Och vad är egentligen lycka? Vad innebär det att vara lycklig? Att man lever och har en något så när god hälsa? Att man har en universitetsutbildning? Att man har ett jobb? Att man har en meningsfull fritid? Att man inte har några lån? I så fall är min situation inte helt hopplös.
Jag behöver fokusera på det positiva.

Jag är som sagt sjuk idag. Jag har 38.5 i feber just nu där jag ligger på rygg i sängen med min laptop på magen. Det är inte bra eftersom jag måste hålla mig i rörelse om dagarna för att mitt artrosknä och mina gamla handbollskador inte ska stelna och förvärras.

Snön har fallit hela natten och den ligger fortfarande kvar. Det är minus åtta grader och bara två dagar kvar till december.

Tankar från sjuklägret...

Jens Svensson
I Nådens år
2023