När andan faller på...

Jag gick ombord på dubbeldäckaren Oktober en regnig lördag när Ragnar hade namnsdag.
I dag sitter jag i säte nummer 30 och försöker att kvickna till efter ännu en vaknatt.
Jag har sett hur den ena höstdagen efter den andra har passerat revy, i maaaklig takt, utanför bussfönstret.  1, 2, 3, 4, 5, 6...

Landskapet var till en början gult, men flammade sedan upp i eldens färger... nu är det kalt och askgrått.
I morgon byter jag till November, som så småningom ska föra mig genom de snöklädda vidderna. Om jag har tur.
Vad jag har för destination? Ja, du... Döden?

 
Sarah Dawn fortsätter att sjunga sina vintervisor på enheterna i mitt stökiga hem. Jag har för avsikt att röja upp här när andan faller på. Tyvärr gör den sällan det numer. Jag får förlita mig på Svenska spels slogan "Plötsligt händer det"!

I dag är jag trött och stel i kroppen. Min plan är att försöka gå en promenad snart och kanske träna lite på gymmet med vännerna...
om andan faller på. 


Ha det gott! 

Jens