Det sjunker liksom inte riktigt in vilken magi träningen egentligen står för!?
Kvar av årets tredje månad återstår endast en dag. Det kanske låter hjärtlöst när
jag skriver att mars äntligen ligger och vrider sig på sin dödsbädd? Mmmm... men
den har varit mer än lovligt seg och långsam!
Det sägs ju att "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge"...
skitsnack! Jag avskydde det där talesättet när jag var liten och otålig, och jag
avskyr det än i dag. Allt sedan februari kastade in handduken har tillvaron bara
varit en enda lång längtan efter tussilago, fågelsång, ljumna vindar och pandemins
hädangång. Ge oss lite ljus och värme nu! Ge oss lite spelrum!
Pandemin ja, den är ju ett kapitel för sig. Aldrig kunde vi väl ana att vi skulle behöva
vara med om någonting sådant här? Vi har levt i fruktan under en på tok för lång
tid nu och vi har mist våra nära och kära. Ändå har rädslan och sorgen inte varit
tillräcklig för att människan, som är en social och kommunikativ teamvarelse, ska
klara av att hålla sig på sin kant. Samspelet är alldeles för djupt rotat i vårt DNA.
Utan förmågan till interaktion hade vi nämligen aldrig överlevt forntiden.
Nu håller den istället på att bli vår död.
Folkhälsomyndigheten och diverse ledande smittskyddsforskare har vädjat till oss
länge nu, bett oss att inte gå till jobbet, till affären, till gymmet eller att besöka våra
äldre, de gamla som riskerade att bli bortglömda redan innan pandemin blev ett
faktum.
Låt oss vädja till FHM och till de som sköter vaccineringslogistiken istället, bollen
är hos er nu. Skyll inte ifrån er längre. Lägg inte ansvaret på oss, för vi klarar
bevisligen inte av det.
NI måste få arslet ur vagnen och visa lite farmåtanda!! Israel har redan vaccinerat
70% av sin befolkning och engelsmännen befinner sig inte långt efter.
Vi svenskar har bara lyckats sätta nålen i en knapp tiondel av befolkningen.
Myndigheternas saktmod riskerar också att ta knäcken på oss.
Effektivitet finns inte längre i det här landet, tyvärr. Byråkratin, de stelbenta lagarna, en svag regering och besparingar har förvandlat Svea rike till ett Långbänksland.
Vi har inte förmågan att styra skutan i kristider.
I morgon tar april över både stafett- och taktpinnen, låt oss hoppas att det vänder
då. Jag tror på dig april.
Okej, jag har kanske inte har varit helt rättvis mot mars månad nu, inte när det gäller
min egen livssituation. Det var under mars 2021 som min hälsoresa fick ytterligare
fart och ny frisk luft under vingarna. Jag slutade med medicinerna,
ämnesomsättningen kickade igång, sockersuget och behovet av att tröstäta försvann
och trots att musklerna bara har fortsatt att växa har vikten sjunkit. Jag mår som en
prins och idag kommer jag att checka in på gymmet för tjugosjätte gången den
här månaden!? Jag har bara haft fem vilodagar.
Nej, jag vet... det är inget att skryta över. Vila lär ju vara en förutsättning för att
träningsprojektet ska lyckas, och för att jag inte ska dra på mig några skador.
Men med tanke på att jag bara sover i snitt 3 timmar per dygn och ändå är pigg som
en vårrusig Roxenmört börjar jag undra om det där med vila verkligen gäller mig och
min nya kropp? Det är klart att det gör! Jag vet ju det, men det verkar inte riktigt
passa in just nu...
Jag studsar upp innan fem om morgnarna och flänger runt med mina Sudiosnäckor
i öronen. Jag skriver blogg, städar, diskar och tar en kopp kaffe på Espressohouse,
innan bussen avgår mot kneget.
Men, jag lovar att vara försiktig och kanske rent av lite typiskt saktfärdig
långbänkssvensk också. Det kan jag faktiskt gå med på i det goda syftets namn.
Ja, jag har skrivit upp "VILA" nu, med en tjock röd tuschpenna. Kom ihåg-lappen
ligger här framför mig.
Kom bara inte dragandes med det där skitsnacket om att alla behöver grisa i sig godis
och alkohol ibland, för att livet inte ska bli tråkigt. Jag köper det INTE!
Jag behöver inga äckliga, ofräscha inslag för att hålla liv i livsandarna. För mig är det
inte någon belöning att äta godis och bakverk eller att slappna av med droger, nej
det är ett STRAFF! Det bildar fett, det bryter ner muskler, jag förlorar mitt fokus och det
är inte gott. Det går FETBORT helt enkelt.
Varför ska jag träna i motvind, när jag kan ha medvind? Dumheter!
Jag tycks aldrig vänja mig vid medgången. Det sjunker liksom inte riktigt in vilken
magi träningen egentligen står för!? För 19 månader sedan vägde jag 114 kg
och var fullständigt körd i botten både mentalt och fysiskt. Alla värden befann sig
liksom längst ner på skalan. Ja, de var så dåliga att de knappt var mätbara.
Idag är det tvärtom. Denna mulna morgon, den sista mars 2021, väger jag 84 kg.
Och även om min utmattningshjärna aldrig kommer att bli sig själv igen (ty ni ska veta
vilka svårigheter jag slåss mot om dagarna) har jag ju fått höra att jag har en 20-årings
fysiska värden. Jag är nöjd!
Ha en bra dag nu mina vänner och behåll pannbenet!
Jens
"Every day is
another chance
to get stronger
to eat better
to live healthier
and to be the best
version of you"
jag skriver att mars äntligen ligger och vrider sig på sin dödsbädd? Mmmm... men
den har varit mer än lovligt seg och långsam!
Det sägs ju att "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge"...
skitsnack! Jag avskydde det där talesättet när jag var liten och otålig, och jag
avskyr det än i dag. Allt sedan februari kastade in handduken har tillvaron bara
varit en enda lång längtan efter tussilago, fågelsång, ljumna vindar och pandemins
hädangång. Ge oss lite ljus och värme nu! Ge oss lite spelrum!
Pandemin ja, den är ju ett kapitel för sig. Aldrig kunde vi väl ana att vi skulle behöva
vara med om någonting sådant här? Vi har levt i fruktan under en på tok för lång
tid nu och vi har mist våra nära och kära. Ändå har rädslan och sorgen inte varit
tillräcklig för att människan, som är en social och kommunikativ teamvarelse, ska
klara av att hålla sig på sin kant. Samspelet är alldeles för djupt rotat i vårt DNA.
Utan förmågan till interaktion hade vi nämligen aldrig överlevt forntiden.
Nu håller den istället på att bli vår död.
Folkhälsomyndigheten och diverse ledande smittskyddsforskare har vädjat till oss
länge nu, bett oss att inte gå till jobbet, till affären, till gymmet eller att besöka våra
äldre, de gamla som riskerade att bli bortglömda redan innan pandemin blev ett
faktum.
Låt oss vädja till FHM och till de som sköter vaccineringslogistiken istället, bollen
är hos er nu. Skyll inte ifrån er längre. Lägg inte ansvaret på oss, för vi klarar
bevisligen inte av det.
NI måste få arslet ur vagnen och visa lite farmåtanda!! Israel har redan vaccinerat
70% av sin befolkning och engelsmännen befinner sig inte långt efter.
Vi svenskar har bara lyckats sätta nålen i en knapp tiondel av befolkningen.
Myndigheternas saktmod riskerar också att ta knäcken på oss.
Effektivitet finns inte längre i det här landet, tyvärr. Byråkratin, de stelbenta lagarna, en svag regering och besparingar har förvandlat Svea rike till ett Långbänksland.
Vi har inte förmågan att styra skutan i kristider.
I morgon tar april över både stafett- och taktpinnen, låt oss hoppas att det vänder
då. Jag tror på dig april.
Okej, jag har kanske inte har varit helt rättvis mot mars månad nu, inte när det gäller
min egen livssituation. Det var under mars 2021 som min hälsoresa fick ytterligare
fart och ny frisk luft under vingarna. Jag slutade med medicinerna,
ämnesomsättningen kickade igång, sockersuget och behovet av att tröstäta försvann
och trots att musklerna bara har fortsatt att växa har vikten sjunkit. Jag mår som en
prins och idag kommer jag att checka in på gymmet för tjugosjätte gången den
här månaden!? Jag har bara haft fem vilodagar.
Nej, jag vet... det är inget att skryta över. Vila lär ju vara en förutsättning för att
träningsprojektet ska lyckas, och för att jag inte ska dra på mig några skador.
Men med tanke på att jag bara sover i snitt 3 timmar per dygn och ändå är pigg som
en vårrusig Roxenmört börjar jag undra om det där med vila verkligen gäller mig och
min nya kropp? Det är klart att det gör! Jag vet ju det, men det verkar inte riktigt
passa in just nu...
Jag studsar upp innan fem om morgnarna och flänger runt med mina Sudiosnäckor
i öronen. Jag skriver blogg, städar, diskar och tar en kopp kaffe på Espressohouse,
innan bussen avgår mot kneget.
Men, jag lovar att vara försiktig och kanske rent av lite typiskt saktfärdig
långbänkssvensk också. Det kan jag faktiskt gå med på i det goda syftets namn.
Ja, jag har skrivit upp "VILA" nu, med en tjock röd tuschpenna. Kom ihåg-lappen
ligger här framför mig.
Kom bara inte dragandes med det där skitsnacket om att alla behöver grisa i sig godis
och alkohol ibland, för att livet inte ska bli tråkigt. Jag köper det INTE!
Jag behöver inga äckliga, ofräscha inslag för att hålla liv i livsandarna. För mig är det
inte någon belöning att äta godis och bakverk eller att slappna av med droger, nej
det är ett STRAFF! Det bildar fett, det bryter ner muskler, jag förlorar mitt fokus och det
är inte gott. Det går FETBORT helt enkelt.
Varför ska jag träna i motvind, när jag kan ha medvind? Dumheter!
Jag tycks aldrig vänja mig vid medgången. Det sjunker liksom inte riktigt in vilken
magi träningen egentligen står för!? För 19 månader sedan vägde jag 114 kg
och var fullständigt körd i botten både mentalt och fysiskt. Alla värden befann sig
liksom längst ner på skalan. Ja, de var så dåliga att de knappt var mätbara.
Idag är det tvärtom. Denna mulna morgon, den sista mars 2021, väger jag 84 kg.
Och även om min utmattningshjärna aldrig kommer att bli sig själv igen (ty ni ska veta
vilka svårigheter jag slåss mot om dagarna) har jag ju fått höra att jag har en 20-årings
fysiska värden. Jag är nöjd!
Ha en bra dag nu mina vänner och behåll pannbenet!
Jens
"Every day is
another chance
to get stronger
to eat better
to live healthier
and to be the best
version of you"