jenshalsoresa.blogg.se

Mycket av det jag hade och höll av har dragits med av tidens obevekliga ström,

likt ett vackert sagoskepp som går förlorat i förändringens hav.

Länge tycktes mig tanken om att jag aldrig skulle få uppleva det igen övermäktig

och näst intill kvävande. -"Ta mig tillbaka!!"
Jag antar dock att insikten om- och acceptansen inför att livet innebär lidande,

separationer och förluster, tillslut får oss att bli starkare? Kanske kan vi, med den

vetskapen, tillvarata livets ljusa stunder på ett lämpligare vis? Jag vill tro det.

Nya segel har börjat skymta vid horisontlinjen, små segel som lyser i solen och vars
vita tyger fladdrar förtroendeingivande  i den ljumma vårvinden.
Nej, de kommer inte att kunna ersätta sagoskeppet, men de innebär någonting

nytt och gott i livet, nu när jag går mot en ny vår.
Jag vill tacka er som har vandrat vid min sida på livets väg men som inte är med mig

längre, far och bror, morfäder och farfäder, vänner.

Jag ska bära er fana högt i mitt hjärta och jag lovar er att jag ska göra mitt bästa

för att försöka leva livet fullt ut. 

 

Jag sitter, min vana trogen, på en av kökets höga barstolar och bloggar på min

iMac. Burfåglarna, de livfulla zebrafinkarna, kvittrar som små kassa-apparater från

köksbordet bredvid. Det är en vacker morgon med klarblå himmel och solsken.

Jag har sovit gott i natt, men drömt som aldrig förr. Kanske lite för gott emedan jag

är stel som en lyktstolpe och nyvaken som en mullvad i dagsljus.

Drömmarna ja... vad ska jag med dem till? Alla dessa nattliga fantasier som mycket

väl hade platsat på en tavla av Salvador Dali. Jag antar att jag bör göra som när

jag studerade buddismen och mediterade kontinuerligt. När en tanke plötsligt dök
upp under zazen-passet betraktade jag den bara lite ointresserat, släppte taget om
den och fortsatte med min övning.

Med glädje och stolthet kan jag nu skriva att jag har en lång period av mycket
lyckosam träning och kosthållning bakom mig. I dag kommer jag att göra min 25:te

incheckning på gymmet i februari. Fler lär det inte bli eftersom det är mars i morgon.

Jag har alltså haft tre vilodagar den här månaden. Ja, jag vet att det är i minsta laget,

men jag lär mig nog det där med balans så småningom.

Visserligen väger jag 89 kilo nu och inte de 86 som jag gick ner till under den intensiva

PT-träningen i fjol. Men i gengäld är jag tajt över bröstkorgen, armmusklerna buktar ut

och lårmusklerna spänner. Jag känner mig stark!

I går storhandlade jag på Maxi och kom hem med mat för 2500 kronor. Det var lax,

veggomat, keso, grönsaker, nötkött, Rågkusar, havregryn, kyckling m.m

Jag brukar ofta mötas av hejarop från kassörskorna för att min mat är uteslutande

och odelat nyttig. Dock inte i går, men det händer oftare än vad man kan tro. 

Jag har nu levt utan tillsatt socker, alkohol och mättat fett i snart 17 månader. 

Tänk att livet kan förändras så av den lilla korrigeringen? Av nya kostvanor och idog
träning? Varför i hela friden har jag inte levt så här tidigare? 

Ta hand om er nu! Vi ses på gymmet! 

 

Jens 
Viljestyrkan slår färdigheten! - Kevin Constantine NHL-coach