Det går åt rätt håll nu
Det känns skönt att tänka på att "det går åt rätt håll" nu.
Åt rätt håll..? Är inte det en typisk svensk klimatfloskel? Ett uttryck som det slits på varje år efter juletiden?
"Ja, fast nu har det vänt, nu går det ju åtminstone åt rätt håll"! Ett välanvänt begrepp och en tröst.
Å andra sidan är det väl knappast särskilt konstigt att vi nordbor är lite väderfixerade?
Jag menar, med tanke på det långa vinterhalvårets kyla och mörker?
Nu lever vi dessutom i en tid där krig åter rasar i Europa, då världsomspännande pandemier skördar offer, då naturkatastroferna blir allt mer vanligt förekommande och gängskjutningarna här hemma har blivit ett "accepterat" dagligt fenomen. Allt detta elände vilar som en stor blöt filt över oss, förutom de egna vardagsproblemen som vi redan brottas med, så det är kanske inte så konstigt om vi människor inte är på topp just nu? Hur ska vi kunna ha någon framtidstro? Så... visst är våren välkommen. Vi kan behöva alla ljusa, varma och positiva inslag som finns. Nu går det åt rätt håll.
Det går åt rätt håll även med min sjukdom. Jag hostar visserligen så att jag både kräks och får ryggskott (nästan ingen överdrift alls) och det fräser i bröstet när jag andas, men jag mår mycket bättre nu. I dag ska jag t om. försöka gå ut en stund och knycka lite frisk luft.
Jag tror inte att det är någon idé att förklara hur det känns om nätterna när man ligger i sängen och liksom andas genom ett sugrör (ååååångest!). Ja, för det är så det tar sig ut att ha förkylningsastma.
Åt rätt håll..? Är inte det en typisk svensk klimatfloskel? Ett uttryck som det slits på varje år efter juletiden?
"Ja, fast nu har det vänt, nu går det ju åtminstone åt rätt håll"! Ett välanvänt begrepp och en tröst.
Å andra sidan är det väl knappast särskilt konstigt att vi nordbor är lite väderfixerade?
Jag menar, med tanke på det långa vinterhalvårets kyla och mörker?
Nu lever vi dessutom i en tid där krig åter rasar i Europa, då världsomspännande pandemier skördar offer, då naturkatastroferna blir allt mer vanligt förekommande och gängskjutningarna här hemma har blivit ett "accepterat" dagligt fenomen. Allt detta elände vilar som en stor blöt filt över oss, förutom de egna vardagsproblemen som vi redan brottas med, så det är kanske inte så konstigt om vi människor inte är på topp just nu? Hur ska vi kunna ha någon framtidstro? Så... visst är våren välkommen. Vi kan behöva alla ljusa, varma och positiva inslag som finns. Nu går det åt rätt håll.
Jag tror inte att det är någon idé att förklara hur det känns om nätterna när man ligger i sängen och liksom andas genom ett sugrör (ååååångest!). Ja, för det är så det tar sig ut att ha förkylningsastma.
Det kan man inte förstå om man inte lider av det själv från och till.
Då gäller det att slappna av och inte få panik. Det är nästan bättre när man har feber då och är lite "borta".
Förkylningsastma förresten, det är en snäll beskrivning av lungor som är marinerade i slem.
I dag vaknade jag upp i en lägenhet som lika gärna hade kunnat vara scenen för slaget vid Lützen 1632. Travar med disk, damm överallt och rågade klädhögar. Det var ett bevis på att jag mår bättre nu. Att jag reflekterade över oordningen, förfallet.
Nu, klockan 10:58, har jag diskat, tvättat och dammsugit. Jag skulle behöva städa hos djuren också, men det orkar jag inte. Pust, flämt och flås!
I dag blåser jag 450 i PEF-mätaren, vilket är ett värde som (för mig) betyder att jag är så gott som frisk.
Under våren måste jag försöka att ta mig i kragen och träna bort allt överskottsfett. Hur jag ser ut bryr jag mig inte så mycket om (ingen nyhet kanske?) men det är inte bra för en 52-åring att väga 20 kg för mycket. Jag är i farozonen för både hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes.
No more Mr Kakmonster!
Jens
PS. Mitt mål är att 2023 ska bli det bästa året i mitt liv. Det är bara jag som kan se till att det blir det.
Det som krävs är lite envishet, lite disciplin och postitivt tänkande. Det borde inte vara så svårt...
Förkylningsastma förresten, det är en snäll beskrivning av lungor som är marinerade i slem.
I dag vaknade jag upp i en lägenhet som lika gärna hade kunnat vara scenen för slaget vid Lützen 1632. Travar med disk, damm överallt och rågade klädhögar. Det var ett bevis på att jag mår bättre nu. Att jag reflekterade över oordningen, förfallet.
Nu, klockan 10:58, har jag diskat, tvättat och dammsugit. Jag skulle behöva städa hos djuren också, men det orkar jag inte. Pust, flämt och flås!
I dag blåser jag 450 i PEF-mätaren, vilket är ett värde som (för mig) betyder att jag är så gott som frisk.
Under våren måste jag försöka att ta mig i kragen och träna bort allt överskottsfett. Hur jag ser ut bryr jag mig inte så mycket om (ingen nyhet kanske?) men det är inte bra för en 52-åring att väga 20 kg för mycket. Jag är i farozonen för både hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes.
No more Mr Kakmonster!
Jens
PS. Mitt mål är att 2023 ska bli det bästa året i mitt liv. Det är bara jag som kan se till att det blir det.
Det som krävs är lite envishet, lite disciplin och postitivt tänkande. Det borde inte vara så svårt...