jenshalsoresa.blogg.se

Det var länge sedan sist som jag skrev i min blogg.
Orsaken till min frånvaro är både god och mindre bra.
Först och främst vill jag nämna att jag har ett par riktigt bra träningsveckor bakom mig.
Innevarande vecka, nr 42 i ordningen, har sett ut så här:

I måndags: Styrketräning med mitt Team
I tisdags: Hot yoga
I onsdags: Sprintpass i cykelsadeln
I går (torsdag): Styrketräning med vän (pull)
I kväll (fredag): Styrketräning med vän (Push)

På lördag, dvs. imorgon, har jag intentionen att närvara under ännu ett sprintpass.
Ja, träningen fungerar som den ska, så när som på att jag ännu måste ta hänsyn till

min gamla skada i ländryggen. Jag undviker tex. marklyft på över 110 kg och vildsinta
devilsburpees.
Med tanke på vad som hände för dryga två veckor sedan, under uppvärmningen inför

ett styrkepass, bör jag tacka min lyckliga stjärna för att jag kan gå, jobba och träna
överhuvudtaget. Här finner vi också orsaken till varför jag inte har skrivit i mina olika
bloggar på länge. Då, måndagen den 28 september, small det till i mitt gamla diskbråck
till den så milda grad att jag knappt kunde ta mig hem. Jag fick gå myrsteg från gymmet
till min adress på Gripgatan. Anledningen var att jag hade legat still i sängen under en
veckas tid pga. ett förskylningsvirus, och stelnat till rejält. Med tanke på mina olika
skador kan jag inte vara inaktiv någon längre tid.
När jag lider av smärtor, snedhet och stelhet i ländryggen kan jag inte sitta alls, vilket
behövs när jag ska blogga.
Tack vare min långvariga, kontinuerliga träning, dröjde det dock inte länge förän jag
åter var igång på gymmet. Det brukar dröja månader av rehabträning och smärtstillande
mediciner efter en sådan här "diskbråckssmäll". Den här gången hade jag tydligen

byggt upp tillräckligt med muskler i mage och rygg för att det bara skulle dröja en vecka
innan jag åter kunde ställa mig upp och återgå till jobb och gym!

 

Jag nöjer mig med dessa rader idag. Nu vet ni alla fall att jag lever och har hälsan.

Jens