Det kröp i mig av stress när jag såg baristorna flamsa runt och dansa till tonerna av Spice Girls...
Man behöver bara lämna Linköping för en stund (något jag sällan gör) och förpassa sig två timmar norr ut, för att genast råka ut för en smärre kulturkrock.
Här på gatorna och torgen är duvorna bruna, magnolian har inte slagit ut än, det finns inte särskilt många caféer och det mesta håller stängt eftersom det är söndag.
Hemma i Linkan har vi väl en så där 300 kaffeställen i city och alla är fullbelagda hela tiden, våra duvor är grå som sten och butikerna är öppna även på söndagar.
Jag lyckades till slut med bedriften (I´m so good!) att hitta fram till ett hederligt och pålitligt gammalt Espressohouse! Och tack vare svårighetsgraden i det uppdraget hann jag se stadens alla turistmål på vägen. Slottet, kyrkan, bron och statyerna.
Nu sitter jag här och smuttar på en rykande kopp svart kaffe och tittar ut mot… ja, vad är det egentligen jag har i mitt blickfång?
Kan det vara Stortorget? Jag tycker mig kunna se det på en blå skylt ett trettiotal meter bort. Här ligger… Lidéus blommor, Wallenstedt, Lindex, Burger Love… men allt är igenbommat vilodagen till ära. Däremot sitter det en handfull infödingar (läs lokalbor) på bänkar och trottoarkanter med glassar och godispåsar i händerna. De har väl varit på Pressbyrån antar jag.
Trots att vi bara var sex personer i kön här på EH dröjde det 20 minuter innan det blev min tur. Det kröp i mig av stress när jag såg baristorna flamsa runt och dansa till tonerna av Spice Girls...
Ha ha ha ha ha!
Yo, I'll tell you what I want, what I really, really want
So tell me what you want, what you really, really want
I'll tell you what I want, what I really, really want
So tell me what you want, what you really, really want
I wanna, (ha) I wanna, (ha) I wanna, (ha) I wanna, (ha)
I wanna really, really, really wanna zigazig ah!!
Jag hade ju hellre önskat att de ägnade sig åt att hälla upp kaffe och servera bakverk. Men de andra i kön bara log och pratade lite avslappnat med varandra. Hade det här varit i Linköping skulle någon sprängt caféet i luften. Och då menar jag självklart inte någon ur de korkade kriminella gängen som brukar leka dynamit-Harry men inte riktigt förmår att blanda till en lagom stor sprängdos (lever man som en parasit på oss hederliga medborgare är man förmodligen ganska rutten i huvudet) utan en vanlig stressad och effektiv Linköpingsbo. På Espressohouse vid Trädgårdstorget i Linkan brukar väntetiden vara en minut per person.
Nej, jag klagar inte på den här civilisationen! Så länge det finns spår efter historien (det gör det överallt) så har man en hel del att se och att ägna tankarna åt. Här har man
dessutom varit berikad med en hel del forna händelser av ganska stor dignitet.
Under medeltiden möttes tex. flera av Sveriges viktigaste vägar här. Det var pilgrimsvägen till Nidaros i Norge, det var den gamla vägen mellan Östergötland och Dalarna och inte minst Eriksgatan som sträckte sig från Uppland till Västergötland.
Och där vägarna möttes, vid Svartån, fanns det ett sankt vadställe varöver man senare anlade en bro.
Man blev tvungen till det då vattennivån ständigt ökade.
Man kallade den för örebron eftersom den stödde sig mot bankarna av örarna (dvs. på rullgruset i en rullstensås). Det låter lite instabilt men den lär ha varit en stadig pjäs.
Det första som byggdes här vid bron och som blev starten på en stad var ett torg och ett rådhus. Den modellen är typisk tysk. I Sverige har våra städer annars byggts runt kyrkor.
År 1260 fick man tillslut sina stadsprivilegier.
På 1400-talet då Erik av Pommern var (en illa omtyckt) kung i Sverige erövrade Engelbrekt staden och står därför staty här idag. Alltså den berömde Engelbrekt Engelbrektsson som var bergsman och rikshövitsman innan han blev dödad av Måns Natt och Dag efter en dispyt med Måns far.
Under Hertig Karls regeringstid, ni vet han som stod som segrare under slaget vid Stångebro, fick staden ensamrätt på järnhandeln. Då blomstrade den verkligen!
Långt in på 1700-talet såg den gamla medeltidsstaden i stort sett likadan ut men folkmängden hade nu ökat till 2200 personer.
År 1810 fick staden vid bron vara värd för tronföljarvalet av Jean Baptiste Bernadotte.
Alias Carl XIV Johan! Av den anledningen står han staty här, och det är verkligen ett av Sveriges högsta personmonument. Det går knappt att fånga gubben med kameran högt där uppe på piedestalen.
År 1850 levde 5000 människor i staden. Fyrtio år senare hade folkmängden ökat till 15000!
I dag, denna soliga majsöndag, sitter jag bland hela 144 000 människor även om inte alla (tack och lov) befinner sig på Espressohouse vid Stortorget.
Vadå? Vilken stad jag befinner mig i? Skrev jag aldrig det?
Här på gatorna och torgen är duvorna bruna, magnolian har inte slagit ut än, det finns inte särskilt många caféer och det mesta håller stängt eftersom det är söndag.
Hemma i Linkan har vi väl en så där 300 kaffeställen i city och alla är fullbelagda hela tiden, våra duvor är grå som sten och butikerna är öppna även på söndagar.
Jag lyckades till slut med bedriften (I´m so good!) att hitta fram till ett hederligt och pålitligt gammalt Espressohouse! Och tack vare svårighetsgraden i det uppdraget hann jag se stadens alla turistmål på vägen. Slottet, kyrkan, bron och statyerna.
Nu sitter jag här och smuttar på en rykande kopp svart kaffe och tittar ut mot… ja, vad är det egentligen jag har i mitt blickfång?
Kan det vara Stortorget? Jag tycker mig kunna se det på en blå skylt ett trettiotal meter bort. Här ligger… Lidéus blommor, Wallenstedt, Lindex, Burger Love… men allt är igenbommat vilodagen till ära. Däremot sitter det en handfull infödingar (läs lokalbor) på bänkar och trottoarkanter med glassar och godispåsar i händerna. De har väl varit på Pressbyrån antar jag.
Trots att vi bara var sex personer i kön här på EH dröjde det 20 minuter innan det blev min tur. Det kröp i mig av stress när jag såg baristorna flamsa runt och dansa till tonerna av Spice Girls...
Ha ha ha ha ha!
Yo, I'll tell you what I want, what I really, really want
So tell me what you want, what you really, really want
I'll tell you what I want, what I really, really want
So tell me what you want, what you really, really want
I wanna, (ha) I wanna, (ha) I wanna, (ha) I wanna, (ha)
I wanna really, really, really wanna zigazig ah!!
Jag hade ju hellre önskat att de ägnade sig åt att hälla upp kaffe och servera bakverk. Men de andra i kön bara log och pratade lite avslappnat med varandra. Hade det här varit i Linköping skulle någon sprängt caféet i luften. Och då menar jag självklart inte någon ur de korkade kriminella gängen som brukar leka dynamit-Harry men inte riktigt förmår att blanda till en lagom stor sprängdos (lever man som en parasit på oss hederliga medborgare är man förmodligen ganska rutten i huvudet) utan en vanlig stressad och effektiv Linköpingsbo. På Espressohouse vid Trädgårdstorget i Linkan brukar väntetiden vara en minut per person.
Nej, jag klagar inte på den här civilisationen! Så länge det finns spår efter historien (det gör det överallt) så har man en hel del att se och att ägna tankarna åt. Här har man
dessutom varit berikad med en hel del forna händelser av ganska stor dignitet.
Man kallade den för örebron... men idag heter den Storbron. Foto: digitaltmuseum.se
Under medeltiden möttes tex. flera av Sveriges viktigaste vägar här. Det var pilgrimsvägen till Nidaros i Norge, det var den gamla vägen mellan Östergötland och Dalarna och inte minst Eriksgatan som sträckte sig från Uppland till Västergötland.
Och där vägarna möttes, vid Svartån, fanns det ett sankt vadställe varöver man senare anlade en bro.
Man blev tvungen till det då vattennivån ständigt ökade.
Man kallade den för örebron eftersom den stödde sig mot bankarna av örarna (dvs. på rullgruset i en rullstensås). Det låter lite instabilt men den lär ha varit en stadig pjäs.
Det första som byggdes här vid bron och som blev starten på en stad var ett torg och ett rådhus. Den modellen är typisk tysk. I Sverige har våra städer annars byggts runt kyrkor.
År 1260 fick man tillslut sina stadsprivilegier.
På 1400-talet då Erik av Pommern var (en illa omtyckt) kung i Sverige erövrade Engelbrekt staden och står därför staty här idag. Alltså den berömde Engelbrekt Engelbrektsson som var bergsman och rikshövitsman innan han blev dödad av Måns Natt och Dag efter en dispyt med Måns far.
Under Hertig Karls regeringstid, ni vet han som stod som segrare under slaget vid Stångebro, fick staden ensamrätt på järnhandeln. Då blomstrade den verkligen!
Långt in på 1700-talet såg den gamla medeltidsstaden i stort sett likadan ut men folkmängden hade nu ökat till 2200 personer.
År 1810 fick staden vid bron vara värd för tronföljarvalet av Jean Baptiste Bernadotte.
Alias Carl XIV Johan! Av den anledningen står han staty här, och det är verkligen ett av Sveriges högsta personmonument. Det går knappt att fånga gubben med kameran högt där uppe på piedestalen.
Det går knappt att fånga gubben med kameran högt där uppe på piedestalen. Men jag lyckades! Nej, Carl XIV Johan har inte en partyhatt på sig, det är en duvstjärt ;)
År 1850 levde 5000 människor i staden. Fyrtio år senare hade folkmängden ökat till 15000!
I dag, denna soliga majsöndag, sitter jag bland hela 144 000 människor även om inte alla (tack och lov) befinner sig på Espressohouse vid Stortorget.
Vadå? Vilken stad jag befinner mig i? Skrev jag aldrig det?
En ledtråd kan vara att borgen här (nuvarande slottet) som uppfördes ca 1350 av Magnus Eriksson har anfallits nio gånger och intagits av storheter som Engelbrekt, Kristian II och Gustav Vasa. När den senare tog över bygget 1522, var det
väldigt illa åtgånget. Men det var Gustavs yngsta son, Hertig Karl som satte sin prägel på borgen och gjorde den till ett Vasaslott vilket man kan se eftersom det påminner om Vadstena slott. En annan Vasa-byggnad.
Jens Å Svensson