Jag kommer att klara det. Det finns nämligen inte några alternativ...
I två dagar har det varit mer än lovligt kallt i landet.
Termometern i mitt köksfönster har skvallrat om en temperatur kring -10,
-13 grader. Burr!
Denna afton, då stadens skuggor faller mot snödrivorna nere på gården och
spelar upp ett slags siluettdrama i lyktskenet, är det dock bara -3 grader.
Det har gjort att jag har kunnat vädra lite grann.
Under ett uppriktigt försök att samla mina tankar och fokusera på relevanta ting
i tillvaron, kom jag idag fram till vad det är jag vill, önskar och verkligen behöver
göra med mitt liv. Att det sedan är lika svårt att genomföra som att knalla
omkring på vattenytan i sann Jesus-stil, är en annan sak. Det måste bli av helt
enkelt. Vad det rör sig om kan jag inte nämna här.
Här, i min hälsoresa-blogg, kan jag däremot berätta att jag har tillfrisknat från
det komaliknande tillstånd vari jag har befunnit mig i över en veckas tid.
I dag har jag känt mig stark, pigg och nästintill som vanligt igen.
Jag kan också tillkännage att jag kommer att upprätthålla min träning framöver
och att jag ämnar följa det gamla vanliga kostschemat. Det är möjligt att jag till
och med stramar åt det lite grann, minskar på proteinpasta och olivolja och skär
ner på mina ”nöd-proteinbars”.
På sistone har jag äntligen fått bukt med ofoget att tröstäta färska dadlar när livet
känns tungt. Det är nu ett tag sedan jag gjorde det, trots att jag precis har upplevt
ett smärre helvete. Det är bra! Man ska träna bort sina ovanor när det är som
svårast, då blir det lättare att avhålla sig från dem.
Mitt nya mål är att skala av det sista av magfettet. Det som är så farligt för oss män
i medelåldern. Jag kommer att klara det. Det finns nämligen inte några alternativ...
Mina gamla sikten, de som innebär att jag behöver förbättra konditionen och bygga
muskler, har jag förstås kvar.
Nej, nu ska jag ta en dusch och raka mig, bye bye Robinson Crusoe-looken!
Jens
Termometern i mitt köksfönster har skvallrat om en temperatur kring -10,
-13 grader. Burr!
Denna afton, då stadens skuggor faller mot snödrivorna nere på gården och
spelar upp ett slags siluettdrama i lyktskenet, är det dock bara -3 grader.
Det har gjort att jag har kunnat vädra lite grann.
Under ett uppriktigt försök att samla mina tankar och fokusera på relevanta ting
i tillvaron, kom jag idag fram till vad det är jag vill, önskar och verkligen behöver
göra med mitt liv. Att det sedan är lika svårt att genomföra som att knalla
omkring på vattenytan i sann Jesus-stil, är en annan sak. Det måste bli av helt
enkelt. Vad det rör sig om kan jag inte nämna här.
Här, i min hälsoresa-blogg, kan jag däremot berätta att jag har tillfrisknat från
det komaliknande tillstånd vari jag har befunnit mig i över en veckas tid.
I dag har jag känt mig stark, pigg och nästintill som vanligt igen.
Jag kan också tillkännage att jag kommer att upprätthålla min träning framöver
och att jag ämnar följa det gamla vanliga kostschemat. Det är möjligt att jag till
och med stramar åt det lite grann, minskar på proteinpasta och olivolja och skär
ner på mina ”nöd-proteinbars”.
På sistone har jag äntligen fått bukt med ofoget att tröstäta färska dadlar när livet
känns tungt. Det är nu ett tag sedan jag gjorde det, trots att jag precis har upplevt
ett smärre helvete. Det är bra! Man ska träna bort sina ovanor när det är som
svårast, då blir det lättare att avhålla sig från dem.
Mitt nya mål är att skala av det sista av magfettet. Det som är så farligt för oss män
i medelåldern. Jag kommer att klara det. Det finns nämligen inte några alternativ...
Mina gamla sikten, de som innebär att jag behöver förbättra konditionen och bygga
muskler, har jag förstås kvar.
Nej, nu ska jag ta en dusch och raka mig, bye bye Robinson Crusoe-looken!
Jens
