jenshalsoresa.blogg.se

Det blir en hel del psykologi här i träningsbloggen. Inte bara för att jag hade högsta
betyg i ämnet på gymnasiet eller tom. fick stipedium för mina framgångsrika
psykologiläsningar på universitetet, nej utan också för att jag själv har gjort en livsresa.
Men visst, läran om mänskligt beteende och mentala processer, har alltid intresserat mig.
Att jag har gjort en livsresa låter kanske inte så unikt, jag menar, vem i min ålder har inte
gjort det? Fast, jag kan bara utgå ifrån mig själv och jämföra med mina tidigare erfarenheter
och upplevelser i livet och med tanke på dem så har de senaste åren tett sig helt annorlunda.

DÅ

Jag påbörjade mina stapplande steg på resan efter en omfattande översvämning där allting
totalförstördes i min lägenhet, efter en stöld av min MTB-cykel på 30 000 kr (jag fick tillbaka
17000 från försäkringsbolaget), efter ett bombdåd som nästan kostade mig och min gamla
mor livet och en period av utbrändhetssymptom, kraftig övervikt och depression.
Jag hade precis upplevt att mina systrar drabbades av cancer, något som skakade om mig
eftersom jag växte upp i bakvattnet av min brors dödsolycka och för att jag hade mist min far i

levercancer när jag var 22. Jag visste hur det kändes att mista en nära familjemedlem.
Det är för jävligt helt enkelt! Ett rent Helvete! (Nu verkar det gå bra för mina systrar trots allt.
Tack gode Gud för det)! 
Jag mådde väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt. Mina värden var i botten och läkaren gav
mig ett ultimatum. -"Jens, du MÅSTE börja röra på dig nu! Starta med promenader".
Jag fick också rådet att sluta med socker, alkohol och mättat fett.

Ja jag vet, allt det här har jag ju redan skrivit om och skildrat i minsta detalj i mina olika
boggar. Så vi vet ju därför att allting vände i och med att jag skrev kontrakt med en personlig
tränare som både lade om min kost och mina träningsvanor. Inom loppet av 4-5 månader
hade jag tappat 25 kg och blivit mentalt starkare. Jag erkänner på rak arm att jag INTE
trodde på en sådan förändring när jag satt där på kontoret på First Class gym och skrev
på kontraktet. Jag trodde inte på någon förändring alls...

Det blev en aha-upplevelse för mig det här med cardio- och högintensiv träning.
Jag upptäckte att det var rena rama psykmedicinen och jag ville undersöka hur långt
jag kunde komma med mitt nya "pannben".
Jag anmälde mig till långa tuffa spinningpass och jag svor en ed på att ALDRIG ge upp.
"Jag kör tills jag dör"! blev mitt måtto och jag lovade att ALLTID göra det min PT sa åt
mig att göra. 

NU

I dag, efter en längre period av styrketräning, lotsade min PT mig genom ett riktigt krävande
intervallpass! Jag värmde upp med roddmaskin, gjorde övningar med snoddar, lyfte
min kropp i chins, bänkpressade en tung medicinboll, körde sälrodd, trappmaskin,
stakmaskin och löpte på bandet. Jag har säkert glömt några övningar, men jag kan
skriva under på att det var bland det jobbigaste jag har gjort ;) 
Visst, alla övningar går naturligtvis att göra mycket bättre än vad jag lyckades åstadkomma,
men jag gjorde så gott jag kunde, jag gav allt och vek INTE ner mig.
Vid den här tiden förra året fanns det inte ens på kartan eller i min vildaste fantasi att jag
skulle lyckas med en sådan bedrift! 
Absolut, jag har blivit 25 kg lättare... men framför allt har mitt psyke blivit starkare.
Det är den här upplevelsen av att vara mentalt slagkraftig som har fått mig intresserad av
psykologi igen. Tänk så mycket mer vi människor klarar av, bara vi tror på oss själva!?
Min PT Ellinor tror på mig och det har fått mig att utföra underverk! TACK för det! 💗