Denna dag ett liv
Solgudinnan Amaterasus milda morgonstrålar rinner över de vita husfasaderna på Gripgatan.
Det är nu två timmar sedan hon intog sin plats på himlapiedestalen. Ty klockan har redan hunnit bli 6.30.
Enligt legenden förmörkades världen då Amaterasu drog sig tillbaka till en grotta efter en konflikt med sin bror stormguden. Det krävdes den samlade kraften från samtliga gudar och en lögn för att locka ut henne igen. De påstod nämligen att de hade funnit någon som var vackrare än henne och hade större lyskraft. DET ville solgudinnan beskåda med egna ögon. Kunde det verkligen vara sant?
Det var det inte.
De senaste rönen inom historieforskningen och en förklaring till de olika mytologiernas solförmörkelser och vargavintrar, finner vi i väldiga vulkanutbrott efter år 536. De rasade både i Alperna, Nordamerika och Centralasien.
Det påstås nu tex. att det var ett vulkanutbrott i Alaska som fick romarriket på fall.
Följden av vulkanernas bubblande vrede blev en smärre istid med svält och epedemier som följd.
Historieskrivaren Prokopius skrev år 536, från sitt hem i nuvarande Italien, att "solen lyser nu som månen, utan strålglans, som i en ständig solförmörkelse". Från den stunden skulle missväxt, krig och armod härja i över hundra år. Vikingarnas Fimbulvinter tros härleda från denna period.
Nåja, idag skiner solen med skärpa och den gamla japanska shintoreligionens gudinna verkar vara på gott humör. Det tackar vi för. Låt den sista dagen i frihet bli vacker...
Trots att jag har gått omkring och slagit dank i snart sex veckor, känner jag mig lite avundsjuk på de vänner som börjar sin semester på måndag. De har nu den långa sköna ledigheten framför sig.
Jo visst, det är de värda eftersom de har jobbat ända in i kaklet medan andra (läs jag) har roat sig.
Njut mina vänner, njut!
Jaha ja... "Denna dag ett liv"... vem var det som sa så nu igen? Var det inte Astrid Lindgren?
Jag vill minnas att det finns en biografi om henne som heter så. Jag förmodar att det är den kloka Astrids egen variant av Carpe Diem. Denna dag... ett liv.
Vad ska jag göra av söndagen den 31 juli? Min artontusen sjuhundratrettioandra dag på jorden?
Tänk förresten att mitt hjärta har slagit i så många dygn, oavbrutet!? Jag har inte behövt reklamera det en enda gång! Fan, det är ju bättre än en Rolexklocka!
Jag ska nog gå en tur på stan, slå mig ned på ett café och begrunda tillvaron, shoppa lite... och bara vara.
I går fikade jag på Lindhs med Christian, innan vi gick till gymmet och tränade. Sedan låg jag på gubbhyllan och tittade på friidrott resten av dagen. Det blev en inaktiv dag med endast 7000 steg på Garminklockan.
Till tonerna av Heavenly, Ambient music, ska jag försöka att avsluta detta inlägg. Den låten är enligt informationen på Spotify hela 33 minuter lång. Jag blir avslappnad och fokuserad av den medan mina fåglar känner sig lite provocerade av fågelkvittret i bakgrunden. Men, de börjar vänja sig.
Nu återstår det bara att önska er en skön söndag. Ta hand om denna dag ett liv.
Jens Å Svensson
Det är nu två timmar sedan hon intog sin plats på himlapiedestalen. Ty klockan har redan hunnit bli 6.30.
Enligt legenden förmörkades världen då Amaterasu drog sig tillbaka till en grotta efter en konflikt med sin bror stormguden. Det krävdes den samlade kraften från samtliga gudar och en lögn för att locka ut henne igen. De påstod nämligen att de hade funnit någon som var vackrare än henne och hade större lyskraft. DET ville solgudinnan beskåda med egna ögon. Kunde det verkligen vara sant?
Det var det inte.
Det påstås nu tex. att det var ett vulkanutbrott i Alaska som fick romarriket på fall.
Följden av vulkanernas bubblande vrede blev en smärre istid med svält och epedemier som följd.
Historieskrivaren Prokopius skrev år 536, från sitt hem i nuvarande Italien, att "solen lyser nu som månen, utan strålglans, som i en ständig solförmörkelse". Från den stunden skulle missväxt, krig och armod härja i över hundra år. Vikingarnas Fimbulvinter tros härleda från denna period.
Nåja, idag skiner solen med skärpa och den gamla japanska shintoreligionens gudinna verkar vara på gott humör. Det tackar vi för. Låt den sista dagen i frihet bli vacker...
Trots att jag har gått omkring och slagit dank i snart sex veckor, känner jag mig lite avundsjuk på de vänner som börjar sin semester på måndag. De har nu den långa sköna ledigheten framför sig.
Jo visst, det är de värda eftersom de har jobbat ända in i kaklet medan andra (läs jag) har roat sig.
Njut mina vänner, njut!
Jaha ja... "Denna dag ett liv"... vem var det som sa så nu igen? Var det inte Astrid Lindgren?
Jag vill minnas att det finns en biografi om henne som heter så. Jag förmodar att det är den kloka Astrids egen variant av Carpe Diem. Denna dag... ett liv.
Vad ska jag göra av söndagen den 31 juli? Min artontusen sjuhundratrettioandra dag på jorden?
Tänk förresten att mitt hjärta har slagit i så många dygn, oavbrutet!? Jag har inte behövt reklamera det en enda gång! Fan, det är ju bättre än en Rolexklocka!
Jag ska nog gå en tur på stan, slå mig ned på ett café och begrunda tillvaron, shoppa lite... och bara vara.
I går fikade jag på Lindhs med Christian, innan vi gick till gymmet och tränade. Sedan låg jag på gubbhyllan och tittade på friidrott resten av dagen. Det blev en inaktiv dag med endast 7000 steg på Garminklockan.
Till tonerna av Heavenly, Ambient music, ska jag försöka att avsluta detta inlägg. Den låten är enligt informationen på Spotify hela 33 minuter lång. Jag blir avslappnad och fokuserad av den medan mina fåglar känner sig lite provocerade av fågelkvittret i bakgrunden. Men, de börjar vänja sig.
Nu återstår det bara att önska er en skön söndag. Ta hand om denna dag ett liv.
Jens Å Svensson
